Radikala framtidsplaner för Kokonbacken

De opålitliga vintrarna har ställt till det för slalomcentret i Borgå redan i många år. Med ytterligare en slitsam säsong i bagaget blickar Kokonbacken nu framåt med beslutsamhet: det bångstyriga klimatet kan inte tämjas, men det kan kringgås.

Det är en solig dag och skolklasser firar friluftsdag i Kokonbacken. Skidliftarna surrar på och backen har fortfarande ett tjockt lager av tätt packad snö, även om det vita från gårdar och gator redan har smultit bort. Niklas Blomander blickar fundersamt ut över backen, som är en av Finlands äldsta och ståtar nästan mitt i Borgå centrum. Vintern var tuff.

“Sådana är vintrarna nuförtiden, man vet aldrig var man har dem.”

– Säsongen startade redan före mitten av november, men så var vi tvungna att ha stängt i en vecka på grund av regnet. Vintern innan öppnade vi först i januari. Sådana är vintrarna nuförtiden, man vet aldrig var man har dem, konstaterar Blomander, som är verkställande direktör för Kokon Sport.

Sedan Niklas pappa Krister började driva skiduthyrningen för 30 år sedan har backen varit familjen Blomanders andra hem – nu i tredje generation, då Niklas tre barn alla skidar och den äldsta hjälper till på kurserna. Ett renodlat släktföretag blev det tio år sedan, då Niklas tillsammans med sin syster och kusin tog över verksamheten i sin helhet. I trions ordförråd existerar dock inte längre något sådant som en ”normal vinter”.

– Förr räckte det att ha 30-40 centimeter konstsnö för att trygga ett bra skidunderlag. Föränderligt väder var inget man gick och funderade på. Nu måste vi späda på med nästan det dubbla i konstsnöväg för att hålla backarna igång, och ändå kan vi vara tvungna att ha stängt i en vecka eller så då vädret är som mest oregerligt. Det är tur att företaget inte har skulder. Skulle vi ha det, skulle vi inte klara många minusvintrar i rad.

Slalomdag med nollutsläpp

En opålitlig vinter betyder exponentiella följder för hela slalombacken och dess personal. Det måste tillverkas mera konstsnö, vilket betyder att det förbrukas mera vatten. På 30 år har den kubikmängd vatten per minut, som det förbrukas i Kokon då snökanonerna är i gång, stigit från 50 till 250. Det i sin tur betyder att det går åt mera el för att driva kanonerna. Då kanonerna slänger ur sig snö på högvarv behöver de mera underhåll och måste förnyas oftare. Allt detta slukar mera arbetstimmar och kostar mera, samtidigt som det osäkra vädret syns i sjunkande besökarantal och backen går miste om inkomster. Dessutom blir det svårt att planera arbetslistor, då man aldrig vet på förhand hurdana väderveckor man har framför sig.

Blomander säger att det blivit betydligt besvärligare med åren.

Elen till Kokonbacken kommer från biokraftverket i Tolkis.

– En dålig vinter för med sig mera jobb åt oss själva, då vi inte kan anställa säsongarbetare i den mån de skulle behövas. Det blir långa dagar och en hel del pusslande.

Det är inte bara i Borgå som de förändrade väderförhållandena vållar huvudbry.

– Varje inhemsk slalombacke har nog klimatförändringen i tankarna på ett eller annat sätt för tillfället, säger Harri Lindfors, som är verksamhetsledare för Föreningen för skidcenter i Finland.

– Men en vinkling som sällan kommer fram är att även om vintrarna blir mer osäkra, finns det ju ett ställe som med större säkerhet har snö då den saknas annanstans, och det är just slalombacken.

I vintras bytte Kokonbacken till certifierad EKOenergi, som är det enda internationella miljömärket för el. Märket administreras av Finlands naturskyddsförbund och garanterar att elen som används fyller strikta ekologiska kriterier. EKOenergin är lokalt producerad och till hundra procent av förnybara källor. Elen till Kokon kommer från biokraftverket i Tolkis. Elen för en slalomdag i Kokonbacken produceras således nu med nollutsläpp.

Från restaurangidé till miljoninvestering

Kokon började användas som slalombacke redan på 1940-talet och de första hissarna installerades följande årtionde. Till en början vätte backen mot söder, men snart märkte man att snön smalt alltför snabbt om våren. Då beslöt man sig för att svänga åkriktningen bort från den gassande eftermiddagssolen och mot stadskärnan.

Under Niklas Blomanders regi har skidcentret utvecklats bit för bit. Nya backar har öppnats och både skidliftarnas och besökarnas antal har ökat. En medelvinter kommer man upp till 100 öppetdagar. Väderomständigheterna har tvingat företaget till nytänk, och för ett antal år sedan öppnades sommarbanan för downhillcyklister.

– Men det räcker inte. Vi måste utvecklas på andra sätt också, om vi ska klara oss i kampen mot klimatförändringen. Vi har kommit till en situation där det behövs radikala idéer, säger Blomander och slänger fram något som kanske låter som en utopistisk framtidsvision, men som redan förvekligats på en del håll i världen: väggar och tak på hela backen.

– Då kunde man installera ett kylsystem, som skulle hålla temperaturen på en jämn nivå och regnet borta. Vi har uppskattat att en dylik investering skulle uppgå till något mellan 5 och 10 miljoner euro.

Tak och väggar eller panoramarestaurang? Idéer finns, men först måste Kokonbackens fortatta hyreskontrakt utredas.

Det finns andra mer lättgenomförda idéer också, som en restaurang uppe på toppen med panoramavy över Borgå och Haikofjärden. Men inget kan jobbas vidare på helt konkret förrän Kokon Sport vet hur det går med hyreskontraktet, som går ut om två år. Västra åstranden utvecklas aktivt och i stadens skisser finns bland annat nya bostadshus alldeles intill backen samt en ny vägdragning, som går rakt igenom slalombackens parkeringsplats.

– Före vi börjar drömma om en väderoberoende slalombacke eller något annat drastiskt måste vi veta hur mycket Västra åstrandens utveckling kommer att kosta oss. Det kan ju exempelvis hända att vi måste skaffa nya tystare snökanoner, då vi får så många nya grannar. Hur stort svängrum har vi och vem betalar för vad? Miljön måste vi ju beakta också, och välja påvisat förnuftiga klimatsmarta lösningar. Det är med andra ord mycket som hänger i luften just nu.

FOTO Lotta Åberg