Energisektorn lever i tiden
Många föreställningar om energiproduktion har skrotats i och med klimatförändringen: Det går att ge upp kol, och Finland är ett beaktansvärt objekt både för vind- och solkraft.
Energisektorn har kommit långt efter Kyotoavtalet från mer än 30 år tillbaka. Att ge upp fossila bränslen, vilket då såg ut att vara en dyr utmaning, är i praktiken redan verklighet: Numera produceras bara under 5 procent av elen så att det uppstår utsläpp under produktionen. Förnybara produktionsformer har fått ett berömligt fotfäste: En av Europas största vindparker byggs i Finland och det görs också lönsamma solenergiinvesteringar i vårt land.
– Min uppfattning är att användningen av fossila bränslen i Finland upphör innan 2050. I bakgrunden finns nog målet att vi i framtiden kan göra alla de saker vi gör nu men fossilfritt. Och det ser inte alls omöjligt ut längre, säger Tuuli Kaskinen som är vd för Climate Leadership Coalition (CLC).
Bakom brytningstiden ligger särskilt utsläppsprissättningen som har drivit förändringen mot rena lösningar. Samtidigt har det skett en märkbar teknologisk utveckling.
CLC:s verkställande direktör Tuuli Kaskinen.
Växande energibehov
Utsläppen från energisektorn har sjunkit snabbt i Finland. Samtidigt uppstår fortfarande betydande utsläpp i trafiken och industrins processer. Det växande energibehovet är en annan utmaning som ligger framför oss.
– Vi borde fördubbla elproduktionen eftersom el är det sätt på vilket processer kan göras mer koldioxidsnåla. Exempelvis spelar elektrifieringen av trafiken och industrins processer vid sidan om det en stor roll. Alla finländska energibolag har sin roll i fråga om att utöka den rena elproduktionen, konstaterar Kaskinen.
Energiinvesteringarna ser ut att riktas särskilt mot vindkraft men också solkraft och småskalig kärnkraft. Energibolaget Helen har målat upp bilden av att dess småskaliga kärnkraftverk kan vara i användning redan i början av 2030-talet. Läget är mer komplicerat vad gäller traditionell kärnkraft: Ett projekt i den här stora storleksklassen lyckas inte bara med hjälp av kommersiella aktörer.
– Mycket beror också på hur snabbt och i vilken omfattning olika ackumulatorer blir en aktiv del av energisystemet, det vill säga hur snabbt man lyckas skapa en sådan intelligens där att ackumulatorerna alstrar el av sig själva och säljer el till nätet när en viss prisgräns överskrids.
Global slagkraft
För stunden är särskilt den nordiska energiindustrin en väldigt central motor för att föra klimatåtgärder framåt och har till och med föreslagit striktare utsläppsminskningar än 90 procent fram till 2040. Aktörer inom sektorn har sin roll när det kommer till att lösa den globala klimatkrisen eftersom vi har kunnandet och processerna i skick.
– Vanligtvis har finländska energibolag ansvarat för energiproduktion för en specifik grupp inom vissa geografiska områden. Uppdraget har varit att producera el och värme som är rimligt prissatt, utsläppsfri, ständigt tillgänglig och störningsfri. Men traditionellt har vi inte tänkt på att sälja de här lysande lösningarna internationellt. Förstås ligger faktum att en stor del av energibolagen har ägare inom den offentliga sektorn i bakgrunden där. Vi skulle också kunna utmana sektorn lite eftersom vi faktiskt har lösningar det finns efterfrågan på och som det skulle löna sig att exportera utomlands, poängterar Kaskinen.
– Vi skulle kunna ta exempel av Danmark där det finns flera teknologileverantörer som har byggt Danmarks modell för energiexport. Värmeförråd och integrationer med industrin hör till exempel på globalt märkbara innovationer.
– Borgå Energi har länge satsat på att minska på utsläppen och att öka mängden ny, koldioxidutsläppsfri produktion. Som lokal aktör har vi närmast hållit oss i hemlandet men under de senaste dryga tio åren har vi också styrt mot Norge, där vi är delägare i åtta småskaliga vattenkraftverk via Finska Kraft, säger Borgå Energis vd Måns Holmberg.
Väteekonomin kommer – eller?
Väteekonomin har förutspåtts omvälva energisektorn, men den största ivern för att främja vätgasprojekt verkar ändå ha avtagit.
– Det finns egentligen flera orsaker till nuläget. Den första är att priset på ren vätgas inte har sjunkit tillräckligt snabbt. Den andra är flaskhalsen inom energiproduktionen, alltså mängden energiproduktion borde utökas märkbart för att kunna tillverka fossilfri vätgas med hjälp av ren elektricitet. Dessutom borde det ännu finnas efterfrågan, alltså det behövs till exempel tillräckligt många anläggningar som producerar grönt stål och skulle använda fossilfri vätgas i stor skala.
– Inkomstbildningen för alla de här bitarna i värdekedjan måste först bli vettig innan vätgasen blir det så kallade ”nya normala” till exempel inom industrin, säger Tuuli Kaskinen som bakgrund.
– Den positiva prisutvecklingen vad gäller elbilar har skett snabbt, vilket också påverkar då det ser ut att bli den vinnande teknologin. Men vad gäller vätgas handlar det också om säkerhet. Att ha vätgas i sin tank är tillsvidare en så pass dyr operation att det inte nödvändigtvis lönar sig ännu på privatbilismens nivå. Men vätgas behövs säkert i den tunga trafiken och logistiken.
Text: Nita Torni
Bilder: Unsplash, Ella Kaasinen
Den ursprungliga artikeln publicerades i Borgå Energis kundtidning 2/2025.
Läs även:
19.01.2026
Kolumn: Räcker elen till när datas hunger växer?
Trots att det i rubriker uttrycks oro för ökad elförbrukning, särskilt när datacenter..
11.01.2026
Kolumn: På jakt efter en mer hållbar livsstil
Allt fler människor vill trygga framtiden och måna om välbefinnandet genom att leta eft..