Naturen bjuder på olika slags ätbara växter att användas som kryddor och mat. Vilda grönsaker och örter är äkta inhemsk ”superfood”.
Superfood-trenden har höjt vilt växande grönsaker och örter till en ny nivå såväl på konsumenternas matbord som i restaurangerna. Att samla vilda grönsaker och örter har blivit en intressant hobby. På finska talar man om hortoilu (från det grekiska ordet horta, som betyder all vild, vegatabilisk mat). På svenska kunde man tala om att ströva omkring i naturen och då och då stöta på något att plocka med sig. Vilda örter kan också användas i dekokter och fotbad av olika slag.
Skogar, ängar och kärr är de facto fulla av dessa naturens supergåvor, om vi bara förstår att utnyttja dem. Ätbara växter skall ändå inte plockas intill vägar.
Maskrosen, som allmänt betraktas som ett ogräs, är en rätt vanlig växt och på våren sätter dess gula blommor extra färg på den begynnande sommarsäsongen.
För finländarna blev maskrosens rötter välbekanta under krigsåren, då de användes som kaffesurrogat.
Bladen plockas på våren innan maskrosen blommar. Maskrosens unga blad har en bitter smak och kan användas i sallader. Man kan också göra maskrospesto på dem och tillsammans med nässlor maskros-nässelstuvning.
Bladen innehåller rikligt med C- och A-vitaminer, kalcium och järn.
Blomknopparna lämpar sig väl som garneringar i drycker.
Nässlan innehåller betakaroten, C-vitamin, kalcium och kalium.
Nässlorna är bäst på våren och försommaren, då årsskotten ännu är späda och ljusgröna.
Vanligen är det stuvning och soppa man gör av nässlor.
Inte heller nässlor skall plockas var som helst och när man gör det lönar det sig att använda hushållshandskar.
Ljusgröna unga granknoppar används i mat och dryck. De ger en fin, skogig, lätt citrusartad arom.
De kan som sådana användas i sallader samt i fiskrätter och vegetariska rätter.
Grankåda är en flera hundra år gammal folkmedicin för sår- och hudvård. Numera säljs kådsalvor, som är till hjälp vid vård av bland annat akne, atopiskt eksem och brännskador.
Blåbär trivs i barrskog och är en typisk undervegetationsväxt.
Blåbär betraktas som ett slags superbär. Det har en god smak och innehåller rikligt med C-vitamin och antioxidanter.
Också blåbärsblad kan användas, i sallader och som tesubstans. Bladen har en tilltalande och frisk smak. Bästa tiden att plocka bladen är i juni-juli.
När man plockar vilda örter är kunskap om dem det väsentligaste. Då undviker man att i misstag plocka giftiga växter.
Vilda, icke fridlysta blommor, örter och andra liknande växter kan som regel plockas med allemansrätt. Delar av träd, så som granknoppar eller tall- och enskott får inte tas utan markägarens tillstånd, eftersom de enligt strafflagen inte faller inom ramen för allemansrätten.
På naturskyddsområden såsom i nationalparker får man inte heller samla växter fastän det är tillåtet att plocka svamp och bär där. På andra människors gårdar får man inte heller samla växter.
En god praxis är att ta bara så mycket att växtbeståndet på växtplatsen förblir livskraftigt.
Källa: Forststyrelsen
Tips:
Det är inte bara björkkvastar som ger en behaglig doft i bastun, det gör också svartvinbärsgrenar!
Värt att prova!
Text: Maarit Gabrielsson
Bilder: Shutterstock
Artikeln i original publicerades i Borgå Energis kundtidning 1/2022.