Går under ytan är bokstavligen vad dokumentaristen Petteri Saario från Borgå gör

De dokumentserier och -filmer, som dokumentaristen Petteri Saario från Borgå producerar, för tittarna till platser, dit inte många av oss har möjlighet att själva ta sig, samt kunskap, som man bara kan få genom att gå på djupet i naturen.

Petteri Saario har filmat på fastlandet och i vattendrag samt dokumenterat människors liv i olika slags förhållanden såväl i hemlandet som utomlands.

“Alla har på sitt eget sätt varit fina och kära projekt för mig”, konstaterar han. “Det ger en fantastisk känsla varje gång man filmar till exempel vikaresälar. Eller då man ligger under vattenytan och lite viftar med handen, kan det hända att ett abborrstim uppenbarar sig och förundrat simmar runt en. De är lekfulla fiskar, som det är skojigt att kommunicera med.”

Att filma fiskar, som stiger uppströms i forsar, för enligt Saario med sig sina egna utmaningar. Rädd säger han sig inte ha varit då han i Finland filmat vilda djur, såsom björnar, fastän han kommit dem nästan inpå livet. Mycket har ändå hänt under hans filmexpeditioner.

“I Afrika fick jag hjärnmalaria då jag filmade grodor och kräldjur på natten.”

Saari erinrar sig också hur han att par gånger råkat i sjönöd med sitt filmteam på Finska viken och i Skärgårdshavet. Vardera gången gick båten sönder i hård storm och sjöräddningen kom till undsättning.

Skyddet av saimenvikaren och nya projekt

Som bäst jobbar Saario med en dokumentärfilm kallad ”Operaatio Norppa” (Operation Norppa), som berättar om saimenvikaren och skyddet av den.

“Det är ett mångårigt projekt, som alltjämt pågår. I dokumentären berättas hur vikaresälen som en följd av klimatförändringen hotas av bristen på snö att gräva en grotta i. Människan kommer till hjälp genom att skotta ihop snöhögar, i vilka vikarena kan gräva grottor. Om det inte alls finns snö gör man konstgjorda grottor åt sälarna. Det är ett banbrytande arbete i världsklass, som på det här sättet görs i Finland för att den väldigt utrotningshotade vikaresälen skall klara sig i vår natur också i fortsättningen.”

Som exempel på nya, stora projekt nämner Saario dessutom den nya serien ”Rakkaudesta villieläimiin” (Av kärlek till vilda djur), som går på TV1 och Arena. Serien berättar om människor, som hjälper skadade vilda djur, vilka blivit föräldralösa. Saario är också nästan färdig med det mångåriga projektet ”Revontulten räppäri” (Norrskensrapparen), en film med ungdomar som målgrupp, som berättar om Mihk­ku Laiti, en 18-årig renskötare och rapmusiker från Utsjoki. Filmen får biografpremiär på vårvintern och kommer senare på tv.

“De här är alla långa projekt och nya planeras hela tiden. I det här arbetet är långsiktighet väsentligt i och med att projekten pågår länge.”

Petteri Saario

FÖDD: i Lahtis år 1961.
BOR: i Borgå.
LEDER: produktionsbolaget DocArt.
ARBETE: regisserar, filmar, producerar, skriver manuskript till dokumentärer, dokumentärserier och -filmer samt editerar dem. Filmat och regisserat mer än 20 dokumentärfilmer och drygt tio dokumentärserier.

“Klimatförändringen går inte att stoppa, men vi kan anpassa oss till den och försöka bromsa den i någon mån. Och där spelar energin en central roll.”

Naturen och klimatförändringen

Klimatförändringen har gått snabbare än de värsta scenarierna förutspått.

“Den fart, med vilken förändringen skett, har överraskat forskare, myndigheter och till och med medborgarorganisationer. Här i vårt norra område går förändringen ännu snabbare än i genomsnitt. På Spetsbergen smälter glaciärerna. Det är ett område i mitten av ingenstans. Efter det kommer ungefär nordpolen”, påpekar Saario.

Det tyvärr inte finns någon plats på jordklotet, som skulle ha besparats mänskliga aktiviteter och följderna därav.

“Jag filmade där för över 10 år sedan på ett område, där i stort sett ingen människa satt sin fot, men trots det syntes människans påverkan. Plastskräp samt stockar från skogshyggen i Sibirien hade förts iland av havsströmmarna.”

Saario konstaterar att det tyvärr inte finns någon plats på jordklotet, som skulle ha besparats mänskliga aktiviteter och följderna därav.

“Klimatförändringen går inte att stoppa, men vi kan anpassa oss till den och försöka bromsa den i någon mån. Och där spelar energin en central roll. Eftersom energi behövs, låt oss då producera den så att det inte eskalerar klimatförändringen. Ännu viktigare och väsentligare är det kanske ändå att vi lär oss att leva utan att använda så mycket energi som vi gör i dag. Det är något vi borde gå in för.”

Om Saario hade en trollstav skulle han komma med följande önskan:

“Jag skulle vilja lämna efter mig åt följande släktled ett sådant jordklot, där människan kunde leva i harmoni med naturen och inte exploatera den. Dit har vi ännu lång väg. Fram når vi knappast under min livstid.”