Havsanalytiker Jere Riikonen har tillbringat uppskattningsvis cirka tre år på Östersjön genom att delta i havsforskningsfartyget Arandas expeditioner.
Fartyget Aranda ägs av finska staten och has om hand av Finlands miljöcentral. Arandas uppgift som råde utgörs i första hand av Östersjön samt vid behov av de arktiska haven. Fartyget har gjort två expeditioner till Antarktis.
“Jag har simmat i Stilla oceanen, doppat tårna i Ishavet, seglat på Atlanten och flutit på ytan i Döda havet, men mina bästa minnen har jag ändå från Östersjön, havsanalytiker Jere Riikonen berättär.
“Jag inledde mitt havsforskningsarbete redan före sekelskiftet på Havsforskningsinstitutet och ända sedan år 2009 har jag arbetat som havsanalytiker med Östersjöforskning på Finlands miljöcentral. Det har blivit en del expeditioner på Östersjön också med ryska och tyska forskningsfartyg samt vid kusten med olika slags båtar och färjor samtpå isfält med helikopter.”
“Huvudfokusen i mitt forskningsarbete har legat påfastställande av skadliga ämnen i sediment och fiskarsamt på kemisk uppföljning av havsvattnet iÖstersjön”, berättar Riikonen.
“De intressantaste expeditionerna har gällt undersökning av krigstida krigsfartygs- och ubåtsvrak. Det bubblar alltjämt ut olja i havet från vraken och tillsammans med kustbevakningen och miljöförvaltningen planeras en tömning av vrakens tankar.”
JERE RIIKONEN
HEMORT: Borgå, Hornhattula
ÅLDER: 48 år
FAMILJ: sjukskötarhustru och två döttrar, 15 respektive 18 år
JOBB: havsanalytiker på Finlands miljöcentral med Östersjöforskning som arbetsuppgift
FÖRTROENDEUPPDRAG: Regionfullmäktigeledamot i Östra Nyland, stadsfullmäktigeledamot i Borgå, ordförande i direktionen för Borgå Vatten, medlem i Skärgårdsdelegationen, medlem i EU:s havspolitiska utskott
“Havsmiljön är vacker och karg. Under årens lopp har jag sett otaliga vackra soluppgångar och solnedgångar, men bara en gång den blåa blixten då solensjunker bortom horisonten.”
Riikonen konstaterar att han å andra sidan ute på ett stormigt hav ångrat att han åkt med.
“Då man är sjösjuk i flera dagar och redan kastar upp gröntbleknar alla romantiska föreställningar om idylliska seglatser. Själv har jag varit med då det blåst 33 m/s i byarna, men somliga äldre kollegor i rent av orkanvindar på upp till 43 m/s. Jag har läst om dessa orkaner i Arandas gamla loggböcker, var kaptenen antecknat att ‘vinden mojnade till storm’. Efter den expeditionen hade många forskare vägrat gå ombord på fartyget igen.”
“Havet är speciellt, stundom kan vågorna på Östersjön vara 15 meter höga och ibland på vintern har isen lagt sig glasklar och bryts med ett klingande ljud då fartyget forcear sig fram. Min unikaste maritima upplevelse är från Bottenvikens isfält, där helikoptern lämnade mig och min assistent. Helikoptern flög till en isbrytare för att tanka och vi stannade kvar på isen för att ta vattenprover. Då kändes det ensamt och det slog mig att vad om helikoptern inte kommer tillbaka eller störtar på vägen. Vem vet, att vi är där? Minst 60 kilometer isfält i alla riktningar och isvallar samt eventuella sprickor man kan falla i”, småler Jere Riikonen vid minnet av hur det kändes då.
“Miljöproblemen i Östersjön är gränsöverskridande. Havet känner inga gränser. Det är gemensamt. Därför behövs internationellt samarbete och normer, som alla kuststater förbinder sig till”, säger Riikonen.
“År 1974 grundades Helsingforskommissionen (Helcom), det vill säga kommissionen för skydd av Östersjön. Dess uppgift är att skydda Östersjön från alla föroreningar med hjälp av ett samarbete regeringarna emellan. Östersjöns alla kuststater hör till Helcom”, berättar Jere Riikonen.
“Östersjön är i praktiken EU:s innanhav och därför har en plan på EU-nivå utarbetats, en strategi för Östersjön, som styr all maritim verksamhet med beaktande av ekonomi, trafik och miljö. Finland har dessutom satt upp egna nationella mål för förbättring av Östersjöns miljö samt för forskning och utnyttjande av havet.”
“Östersjöns tillstånd är allvarligt, men framsteg har gjorts”, fortsätter Riikonen.
“Övergödningen i Östersjön har inte kunnat stoppas på en balanserad nivå. Utsläppen av näringsämnen till vattendragen måste alltjämt minskas. Det som också är besvärligt är att det från en lång tid finns ett överskott på näringsämnen, det vill säga fosfor- och kväveföreningar i havsvattnet och i bottensedimenten”, förklarar han.
“I syrefria förhållanden löses de gamla näringsämnena på havsbottnen upp igen i vattnet, förorsakande en inre näringsämnesbelastning och den vägen en ökad algbildning och ökad grumlighet.”
Riikonen konstaterar att Östersjön regelbundet skulle behöva tyngre salt vatten genom de danska sunden längs bottnen för att den inre belastningen skulle upphöra.
“Det finns inga lösningar för den inre belastningens del. Östersjön är en egendomlig bräckvattenbassäng och det är svårt att förbättra vattenomloppet med mänskliga medel. Någon har skämtsamt sagt att också det här vattenbytesproblemet skulle lösa sig om Danmark muddrades bort”, skrattar Riikonen.
“Men man skall också komma ihåg att det med den gränsöverskridande gemensamma miljöpolitiken även uppnåtts betydande resultat”, fortsätter Riikonen.
“Mängden tungmetaller i havet har till exempel minskat då man övergått till blyfri bensin och då kvicksilver inte längre används i pappersindustrins processer. Dräneringen av träsk har minskat och som en följd av det förs inte kvicksilver på samma sätt som tidigare till vattendragen. Nedskräpning av haven har förbjudits med internationella avtal och oljeutsläpp från fartyg är ett minne blott till följd av övervakning och sanktioner. Miljögifter, sådana som dioxiner påträffas i mindre utsträckning i fiskar i Östersjön och strömming kan ätas utan begränsningar. Behandlingen av samhällsavloppsvatten har förbättrats i Finland samt i St. Petersburgområdet, och mängderna näringsämnen har minskat, över 90 procent av fosforn återvinns till exempel redan. Dessutom krävs det numera att fartygs och båtars avfallsvatten tas om hand i land.”
Riikonen berättar att det satts upp stränga gränser för svavel- och kväveoxid i fartygens rökgaser och det här har inneburit ett betydande språng framåt för den finländska varvsindustrin i och med att det blivit nödvändigt att utveckla fartygsmotorer med låga utsläpp, bland annat LNG-motorer.
“Listan över framsteg kunde göras längre, men redan de här exemplen visar att Östersjöns miljöfrågor också till vissa delar utvecklats i positiv riktning”, sammanfattar Riikonen.
Varje individ kan förstås med egna miljöval dra sitt strå till stacken vattendragen till fromma, vilket sedan, när ett stort antal människor gör det, får stora multiplikatoreffekter.
_ _ _
Text: Maarit Gabrielsson
Bilder: Ella Kaasinen
Artikeln i original publicerades i Borgå Energis kundtidning 1/2023.