En bit Borgåhistoria kan hittas gömd i en åker

Skogarna och åkrarna i Borgå är rena skattkammaren för en metalletare. Ibland är det bara gamla flaskkapsyler som kommer fram under metalldetektorn, men emellanåt avslöjar ett ihärdigt svingande av den föremål i marken, som bär på fascinerande berättelser. Borgåbon Anssi Vuohelainen berättar nu om sina tre mest minnesvärda fynd.

”Det mest fängslande är att man aldrig vet vad man kan hitta i marken”, säger Anssi Vuohelainen, som jobbar som foto- och videografföretagare.

Han blev intresserad av metalletning då han av en händelse stötte på bilder, där entusiaster på det här hobbyområdet presenterade sina fynd. Han fascineras särskilt av hur fynden är kopplade till lokalhistorien:

”När jag själv hittar ett föremål kan jag hålla det i min hand och undersöka från vilken tidsålder det härstammar. Det öppnar historien på ett nytt sätt.”

I mullen i Borgååkrarna har man hittat såväl silver- och kopparmynt, muskötkulor, spännen, knappar som medaljer. För Vuohelainen är det ändå de följande tre fynden, som är de mest minnesvärda:

1. En järnåldersgrav

Järnåldersgraven, som han hittade invid Svartså å, är inte bara en bit fascinerande forntida Borgåhistoria utan också ett bevis på att det funnits människor i Borgå redan i järnåldern. I graven fanns tre pilspetsar, ett eldstål och ett hästskospänne i brons. Enligt en arkeolog låg det också små benbitar i graven.

”Det kan till exempel vara fråga om en jägares grav. En vandrare har kanske dött och begravts där, var jag tusen år senare hittade föremålen”, funderar Vuohelainen.

2. Kenneths studentklocka

Alla fynd är ingalunda förhistoriska, men desto mer minnesvärda. På en åker i Grottabacka invid Borgå å hittade Vuohelainen ett förgyllt armbandsur.

”På urets baksida fanns en gravyr, som visar att det tillhört en man vid namn Kenneth. Eftersom gårdens ägare heter Kenneth, berättade jag för honom att jag hittat hans klocka. Mannen kom ihåg att han fått klockan i studentgåva.”

3. En reseikon från ryska armén

På en åker i Saxby grävde Vuohelainen upp en reseikon från 1800-talet. Kanske har den ryska armen slagit läger just där.

”Jag tycker att det är fascinerande att tänka att någon bett just på det stället med just denna reseikon i händerna. Ett föremål, som begravts i marken, lämnar alltid ett specifikt eget avtryck av det som fordom tilldragit sig på platsen”, säger Vuohelainen och fortsätter:

”Då jag för ett föremål jag hittat till museet deltar jag samtidigt i skrivningen av vår gemensamma historia. Och det är just därför jag alltid om och om igen fattar detektorn.”