Största delen av Borgåborna känner Sara Kuivisto som en framgångsrik löpare, men hurudan är hon som människa?
Sara Kuivisto utstrålar självförtroende, något som behövs då man tävlar på världstoppsnivå.
“Jag är verkligt krävande och ambitiös, kräver mycket av mig själv. Jag nöjer mig inte med enbart en god prestation, utan vill nÃ¥ nÃ¥gonting ännu bättre. Varje träningsrunda gör jag ocksÃ¥ in i detalj sÃ¥ bra jag kan, koncentrerat”.
Hon tillägger att en idrottare mÃ¥ste vara självisk och lita pÃ¥ sig själv. “Allt sker pÃ¥ idrottens villkor”. Det har enligt Sara krävt smidighet av hennes närstÃ¥ende, föräldrar och syskon att de har orkat stöda henne sÃ¥väl mentalt som fysiskt. “Jag mÃ¥ste lyfta pÃ¥ hatten för dem”.
Oeftergivligheten säger hon ha sig med frÃ¥n hemmet. “Jobba har man ocksÃ¥ alltid behövt, att bli liggande pÃ¥ soffan har inte varit nÃ¥got alternativ”.
Löpningen kom redan i barndomen in i hennes liv.
“Jag var bra pÃ¥ idrott i skolan, förutom i lagidrott, som inte har varit min starka sida. Jag är mera nÃ¥got av en ensam varg”.
Tävlingsidrott började hon med som 16-åring.
“Jag anslöt mig först till Porvoon Urheilijat. Vi var ett bra tjejgäng med bra tränare. Till en början löpte jag häck och olika sträckor, allt frÃ¥n korta till lÃ¥nga”. Sedermera har hon bytt förening frÃ¥n PU till BorgÃ¥ Akilles.
I Saras familj har man ägnat sig Ã¥t idrott av alla slag. “Mina föräldrar är mycket aktiva och rörliga av sig. Vi har cyklat, skidat, simmat och ridit”.
Familjen har haft flera hästar. OcksÃ¥ nu stÃ¥r det tre hästar i stallet, plus en ponny. “Det var ju en rent fysisk grej att sköta hästarna, och samtidigt var man ocksÃ¥ ute en hel del, med dem”.
När det gäller löpning har Sara fascinerats av grenens enkelhet.
Hon tränar i huvudsak i Borgå, två gånger om dagen, på morgonen och kvällen. Träningen är mångsidig med farter av alla slag samt uthållighets-, styrke- och banträning.
“Det är gott om bra löpterräng i BorgÃ¥, strandvägar, Kokon, sandvägar och spÃ¥nbanor. Jag använder dem alla flitigt”.
Sara säger att hon är banlöpare och behöver jämnt och bra träningsunderlag.
“Jag tycker inte om att springa i ojämn terräng, utan springer heller pÃ¥ sand, det är ocksÃ¥ skonsammare mot fötterna. Det som här saknas är en inomhusidrottshall, en sÃ¥dan borde man nog satsa pÃ¥. Friidrott räknas ju ändÃ¥ till de sÃ¥ kallade huvudidrottsgrenarna vid sidan av fotboll och ishockey”.
Följande tävlingar, som Sara har siktet inställt på, är inomhus-VM i Serbien och inomhus-FM här hemma. OS i Tokio håller hon för sin absolut mest krävande tävling hittills.
“Jag deltog i fyra lopp och inför varje lopp gällde det att ladda upp för en maximal prestation. Det krävde mycket och stoltast är jag över att jag alltid lyckades samla mig och igen komma stark till startstrecket”.
För att kunna träna behövs ekonomiskt stöd.
“Min familj har stött mig ekonomiskt och framgÃ¥ngarna har fört med sig sponsorer, lokalt bland annat BorgÃ¥ stad och BorgÃ¥ Energi”.
Hon konstaterar att vägen för en idrottare i början är stenig.
“I början dÃ¥ man borde jobba hÃ¥rt för att nÃ¥ goda resultat är man ännu okänd och dÃ¥ är det svÃ¥rt att fÃ¥ ekonomiskt stöd. Men den vägen mÃ¥ste alla gÃ¥”.
Ari Suhonen har varit Saras tränare i tio år och tränarens andel i framgångarna är enligt henne betydande.
“Personkemierna mÃ¥ste absolut mötas. PÃ¥ hösten hÃ¥ller vi ett par veckors semester, men med undantag för det har vi varje dag, Ã¥ret om, att göra med varandra”.
“Om den andras face irriterar sÃ¥ blir det ingenting av det hela. Utan Ari och hans vetskap tror jag inte att jag skulle vara där jag är nu. Vi har tillsammans fÃ¥tt till stÃ¥nd fina saker och vÃ¥r gemensamma resa har varit unik. Vi tycker att det är ganska toppen att finländska rekordet pÃ¥ 800 meter bÃ¥de pÃ¥ dam- och herrsidan innehas av tvÃ¥ BorgÃ¥bor, Ari och Sara!”
I fråga om framtiden berättar Sara att hon tänker löpa så länge som det är trevligt och motivationen hög, med siktet alltjämt inställt på medalj i en elittävling. Hon säger sig leva just ett sådant liv, som hon alltid drömt om.
“Jag fÃ¥r leva proffsidrottarliv och göra allt det jag njuter av. Jag lever här och nu, och vill inte pÃ¥ äldre dagar sörja över att jag inte försökt. Jag satsar allt pÃ¥ det här och vill se hur lÃ¥ngt det bär”.
Man kan bonga Sara springande i konditionstrapporna i Kokon. Intervjumorgonen hade hon sprungit upp och ner för trapporna fem gånger.
“Trapporna är fina, det är trevligt att det skapats en sÃ¥dan här träningsmöjlighet”. Hon rekommenderar löpning för dem, som är intresserade av konditionsidrott. “Det är effektiv träning. Redan en halv timme gör gott”.
Sara cyklar gärna tillsammans med sin pojkvän Olli Lappalainen, som hör till Akilles Green Team -tävlingscykellag och som också är målvakt i Akilles bandylag.
“När vardera idrottar pÃ¥ tävlingsnivÃ¥ förstÃ¥r bägge bra, om man väljer joggningsrundan framom en filmkväll. Åt vänner mÃ¥ste man förstÃ¥s ibland säga, sorry nu hinner jag inte, men lyckligtvis har de varit förstÃ¥ende”.
Text: Maarit Gabrielsson
Bilder: Anette Sundström
Artikeln i original publicerades i Borgå Energis kundtidning 2/2021.
Miranda Hanska: Det svåraste är att uppskatta avstånd
Miranda Hanska, medlem av Ebbo Venlat-orienteringslag, anser förmÃ¥gan att förstÃ¥ avstÃ..
Marianne Nordström: Träning har alltid varit en del av mitt liv
Marianne Nordström, medlem i Ebbo Venlat-orienteringslag, har övat de vanligaste karttec..
