Marianne Nordström (48) berättar att hon regelbundet oregelbundet ägnar sig åt stiglöpning, joggning, cykelåkning, simning och fotvandring i nationalparker. Riderfarenhet har hon också.
“Orienterat har jag aldrig. Min äldsta dotter Nea Nordström orienterade däremot som barn och det är min enda tidigare erfarenhet av orientering. Nea är nu suppleant i vårt Venla-lag.”
Marianne trivs i naturen och därför är det inte henne främmande att röra sig i skog och mark.
“I beckmörk skog känner jag mig visserligen inte hemma.”
Sina tidigare kartläsningskunskaper betecknar hon som obefintliga och har därför varit tvungen att lära sig den färdigheten helt från början.
“Jag har nu övat de vanligaste karttecknen, att använda kompass, att läsa och skapa sig en bild av terrängen samt att använda Emit-läsare (elektroniskt stämplingssystem).”
Från våren till hösten i fjol deltog Ebbo Venlorna varje vecka i de motionsorienteringar, som OK Trian arrangerade, ibland flera gångar i veckan. Tävlingserfarenhet fick de då de på hösten ställde upp i det av OK Trian arrangerade Kadaverloppet i Sibbo.
De fyra Venlorna har haft det kul tillsammans och Marianne berättar att de enligt uppgift hörs när de är ute i skogen, eftersom de hittills alltid varit där tillsammans, vilket inneburit att deras skratt och malörer inte kunnat gå ohörda förbi.
För Mariannes del har vintern gått i tecknet av gemensamma gymnastiktimmar i Medborgarinstitutet, Padel, simning och hemträning på motionscykel och löpband, cykelåkning och normal vardagsrörelse.
“I den här grenen är det svårt att mäta hur man utvecklas, men jag vågar påstå att jag nu är bättre på kartläsning än tidigare.”
Också för Marianne är det svåraste i orienteringen att tolka kartan och uppskatta avstånd.
“Lägg till det här så kallad ålderssynthet, som för med sig sina egna utmaningar i kartläsningen.”
Hon förundrar sig över hur det kan vara möjligt att samtidigt använda kompass, läsa karta och springa, utan att stå på näsan i torven.
“Under den gångna vintern har allt som har med orientering att göra fått ligga i ‘vinteride’. Jag har strävat efter att hålla konditionen uppe och att om möjligt höja den med tanke på dagen D. Än så länge inväntar jag tävlingen i lugn och ro. Jag tror att en sund spänning börjar ge sig tillkänna när förberedelserna igen börjar här i byn efter vintern och vi närmar oss den egentliga tävlingen. De eventuella sömnlösa nätterna torde komma under själva tävlingsveckan.”
Marianne säger att familjen förhållit sig sporrande till allt.
“Mitt deltagande har som bipåföljd fått också de övriga familjemedlemmarna att röra sig.”
I vår Ebbo Venlat-serie publicerar vi inledande artiklar om alla teammedlemmar. När du följer våra kanaler får du läsa artiklarna så fort de publiceras! Andra publicerade artiklar:
Miranda Hanska: Det svåraste är att uppskatta avstånd
Petra Bärlund-Hämäläinen: Något att minnas i gungstolen
Johanna Koskivaara: Fått börja lära mig kartläsning från noll
Text och bilder: Maarit Gabrielsson
Borgå Energi är en del av lokalsamfundet och Borgåbornas eget ansvarsfulla bolag, som vill vara med och utveckla och stödja lokal välfärd och traktens livskraft.
Bolaget riktar stödet i synnerhet till lagidrott för barn och unga och till kultur i Borgåtrakten, men stödjer också evenemang och kampanjer samt klubbar, föreningar och andra allmännyttiga aktörer.
Borgå Energi är med och möjliggör Ebbo Venlat-lagets vinterträning.